05 mars 2008

Mani.

Jag vet inte varför jag är sån men jag blir helt manisk när jag blir sugen på att göra saker, oftast när det har med pyssel att göra.

Som nu tex så har jag sån lust att prova på att sy kläder, mest till barn då eftersom det är små plagg men är även sugen på att sy väskor. Ja, men det är väl bara prova på då tänker ni och visst................jag har ett gäng tyger och ja jag har en symaskin. Mönster har jag iofs inga, bara till dockkläder men det skulle man ju kunna börja med. Men jag börjar genast kika på lite roligare tyger (fast jag vet att det är bäst att börja med nått tyg som jag köpt billigt), jag kollar runt på mönster (det får jag ju eftersom jag inte har några), jag letar runt efter böcker där det helst ska stå grundkunskaper (jag har ju några men lite tips mår man ju inte dåligt av).

Okej, detta är ju rätt sunt men sen börjar jag inse att det inte står rätt till när jag börjar kika runt på symaskiner.......................sk overlock-symaskiner (det vet jag knappt vad det är men har minsann sett på fina sybloggar att det ska man nog helst ha). Igår började jag dessutom leta efter sykurser, det skulle jag verkligen vilja gå på. Tänk att få börja med "syslöjd" igen! Va skoj!

Så här gör jag alltid när jag kommer på något nytt att pyssla med. Det räcker liksom inte med att börja med någon liten grej för att se om man tycker det är roligt och framför allt om det är något som man är lite duktig på. Nej,nej helst ska man ha ALLT för självklart kommer man att tycka att det är superkul och självklart kommer jag vara bra på det!

Fast när det kommer till att sy så är jag skeptisk. När jag var typ 14 så skulle jag sy en blus i ett jättefint blommigt tyg till ett mönster som jag fått i någon tidning. Satte mig ner vid mammas symaskin med ett glatt humör. Fick hjälp med hur man trär i tråden och började sy.

Äsch det där med att sicksacka runt alla delar verkar ju helt onödigt och nåla fast allt verkar ju också onödigt, det räcker med några nålar här och där! Ha,ha............behöver jag berätta hur det slutade. Dessutom svor jag ju ett antal gånger över symaskinen för den var (och är fortfarande) väldigt bråkig!
Ja,ja.......nu är det ju 20 år senare och jag har blivit lite klokare och framför allt lite mer tålmodig!

Så vi får se hur det går nu. Skulle vilja ha ett bra mönster bara, har beställt ett men det tar ju ett tag innan det kommer.Suck, men sen så, då blir det till att sitta och sy halva natten eftersom det är den enda lediga tid jag har men sova kan man göra på ålderdomshemmet!

Inga kommentarer: